Firar två år som spelfri — behandlingsklient berättar om resan från återfall till en känsla av hopp

31 maj

Firar två år som spelfri — behandlingsklient berättar om resan från återfall till en känsla av hopp

Pressrelease
Idag säger vi stort grattis till en behandlingsklient 👏🎉🥳 som firar två års spelfrihet och beskriver känslan så här:

"2 år! Jag kan knappt tro att det är sant, men det är sant, jag gjorde det!

Mitt senaste återfall tog verkligen allt ifrån mig, hyran var obetald, min pågående skuldsanering (som jag fått beviljad när jag slutade spela nått år innan) var obetald , jag hade blivit utförsäkrad och hade ingen stadig inkomst. Min hjärna kunde inte längre skilja på vad som var verkligt och inte. Mina vänner svarade inte längre när jag ringde, för de visste att jag skulle böna och be om ännu ett lån, jag sa att det var till mat, de visste bättre.

Jag hade skrivit ett avskedsbrev till min son, för det var det enda jag hade kvar , döden, den skulle rädda mig, men framförallt skulle den rädda min omgivning ifrån mig.

Här hände nått som jag är tacksam för, än idag vet jag inte vad som fick mig att välja en annan väg ,men det gjorde jag.

Jag hade ingen aning om vad som skulle hända när jag var här, vid vägs ände, men jag hade bestämde mig för att inte lämna mitt avskedsbrev till min son, jag skulle inte dö idag, jag skulle prova en sak till, ge mig själv en chans till.

Jag vände mig till ett självhjälpsmöte, online, där blev jag rekommenderad en annan gemenskap, jag gjorde som de sa. Jag gick på möten i mina nya gemenskaper, upp mot sex gånger i veckan, jag bara gjorde, det fanns inget annat, jag behövde nytt syre, en anledning att leva.

Livet blev så småningom bättre men jag hade fortsatt en enorm kamp med att få livet att fungera normalt, jag var rädd, för själva livet.

En dag ringde min telefon jag hade blivit beviljad behandling!!
Herregud, jag trodde inte det va sant, denna enorma lättnad, att äntligen var det min tur , det kändes galet.
Idag har jag varit 6 månader i behandling och det var/är ingen dans på rosor men för första gången I mitt liv så känner jag hopp, ett hopp jag aldrig känt förut, det handlar inte om att allt ska lösa sig och att jag ska ha allt jag önskar, det handlar om sinnesro, att acceptera livet så som det är, att livet är vackert, ibland till trots.

Det handlar om mig, att jag är en del av allt, att jag bidrar, att jag kan vara som alla andra, att jag är värdefull och får vara en "normalis". Jag känner att min önskan om att få vara en funktionell mamma, flickvän, vännina och samhällsmedborgare är inom räckhåll och det ger mig sinnesro och det är allt jag behöver.

Jag kommer aldrig att med ord kunna beskriva den enorma tacksamhet jag känner inför att jag fick denna behandling och inför alla människor som hjälpt mig dit jag är idag, det har verkligen betytt allt.❤️"

Ämnen

spelberoende behandlingbehandling av spelberoendehoppigenkänning