Cecilia Reuterskiöld jobbar som beroendeterapeut på öppenvårdsbehandlingen Spelfriheten och delar med sig av sina tankar och erfarenheter på temat digital behandling kontra fysisk behandling. 

- Jag har arbetat som beroendeterapeut till och från i över 25 år och parallellt som journalist under 15 av dessa år, och var tidigare övertygad om att det var det fysiska mötet människor emellan som var avgörande för att få en bra kontakt och kunna skapa allians.

Den övertygelsen har jag nu fått omvärdera efter att ha arbetat digitalt under snart två år här på Spelfriheten. Jag är förundrad över hur bra kontakt vi får såväl i enskilda samtal som i gruppmöten. Jag behöver vara lite mer medvetet uppmärksam på deras kroppsspråk digitalt, då jag närmast automatiskt tar in det i det fysiska mötet, men det går bättre än jag någonsin trott. Jag tror mig inte ha missat många tillfällen då klienter med kroppsspråk visat motstånd, sorg eller annat obehag. Jag har faktiskt blivit förvånad när jag frågat en klient ”Vad hände med dig nu?” och jag hittills alltid träffat rätt att det var någon obekväm känsla som väcktes. Flera gånger har personen med förvåning frågat: ”Syntes det så tydligt?” Det har gjort att jag ändrat min inställning eftersom det var den typen av subtilare signaler som jag trodde att jag skulle missa framför en skärm. Med tillräckligt ljus på ansikte och överkropp blir kroppsspråk och mimik helt tydligt och avläsbart.

Fördelarna är fler. Att ha klienter från Skåne till norra Norrland ökar faktiskt dynamiken i en grupp. Känslan av Vi:et blir större och det finns plats för lite humor i samtalen när exempelvis olikheterna uppmärksammas.

Inte ens landsgränser är något hinder, då jag för tillfället arbetar med en klient som bor i Ryssland och är oerhört tacksam för att kunna fortsätta sin behandling, speciellt som utmaningarna är än större när man är långt hemifrån. Eftersom tillgängligheten är så stor med telefon och dator kan vi anpassa tätheten i vår kontakt, allt utifrån individens behov. Kortare dagliga samtal är så enkla att genomföra när man inte ska träffas, det blir generellt mycket effektivare, tycker jag. När man träffas tar det alltid en hel del tid innan vi sitter ned färdiga att samtala. När vi ”ses” digitalt går vi direkt in på det viktiga varför jag märker att jag hinner med många fler samtal på en dag än vid fysiska träffar.

Klienterna har också uttryckt fördelarna med att kunna vara med hemifrån. Dels är det ordentligt tidssparande för dem. Flera har sagt att även om de bor i Stockholm hade de inte kunnat genomföra sin behandling om de tvingats ta sig till en lokal på grund av ett tufft livspussel. Om någon tvingas arbeta över kan de delta från arbetsplatsen eller om de blir försenade i trafiken kan de delta på telefonen mer eller mindre aktivt beroende på om de reser med egen bil eller kollektivt, för att sedan logga in på datorn när de kommit hem. Båda alternativen är mycket bättre än att inte kunna vara med alls. Att kunna delta trots sjuka barn är ytterligare en fördel. Även ur ett trygghetshänseende har fler sagt att de känner sig bekvämare att öppna upp när de sitter hemma i sin egen soffa och trygga hemmamiljö.

Jag har ändrat inställning helt och hållet gällande digital behandling, efter mina fina erfarenheter av intimitet i mötet med en eller flera klienter.