Att det gått 5 år är både begripligt och helt obegripligt på samma gång. Det senaste året har varit händelserikt. Det har hänt obehagliga saker som jag i mitt aktiva skulle spela på och helt fantastiska saker som jag också i mitt aktiva skulle "fira" och spela på. Så såg mitt liv ut, alla känslor va berättigat att spela på.

Alla dessa yttre omständigheter har gjort att jag lite kommit ur gängorna i mitt tillfrisknande - inte att jag börjat spela men att det visat sig i mina beteenden mot mig själv och min omgivning.

Genom att jag fortsatt att "trampa på" och göra de sunda rutiner som jag blivit rekommenderad i behandling, på självhjälpsmöten och i GA har gjort att jag kommit ut på andra sidan och har börjat må bättre igen.

Medicinen har varit att fortsätta gå på möten, prata med människor i gemenskapen och arbeta med mig själv i GA.

Jag är evigt tacksam för Spelfriheten som fick mig att öppna mina ögon för ett bättre liv, för mig själv som varje dag väljer att gå den sunda vägen även om livet är lite svajigt.

Att min sambo valde att stanna kvar och att vi idag har fått en liten dotter som förgyller våra dagar.

Tack ❤